Finland – ett exempel

by | posted in: BLOGG JORDOMAT | 0

Susanne Gäre skriver:

Om vi blickar österut till vår granne Finland är förståelsen för en nationell försörjning självklar. Där ser situationen helt annorlunda ut jämfört med Sverige

Jag besökte hösten 2018 jordbruksministeriet i Helsingfors, träffade bland andra Pekka Väisänen, kommunikationschef på ministeriet, och ställde frågor till jordbruksminister Jari Leppä.

Jag träffade också Mats Nylund, ordförande för SLC, Svenska Lantbruksproducenters Centralförbund, som ansluter främst finlandssvenska spannmålsbönder och handelsträdgårdsodlare. Av de finska bönderna räknas tio procent som finlandssvenska. Mats Nylund sitter med i riksdagen och i finansutskottet och är centerpartist.

Jag mötte även Johan Åberg, ordförande för MTK (The central union of agricultural producers and forest owners). MTK (kan jämföras med LRF, Lantbrukarnas Riksförbund) är ett centralförbund med 14 lokala förbund. Majoriteten av medlemmarna är skogsägare, 317 000 totalt.

På lantbrukssidan räknar man med att SLC ansluter tio procent av de cirka 50 000 gårdarna i Finland och MTK 90 procent, vilket för MTK:s del innebär runt 80-90 000 medlemmar.

Medelstorleken på en finsk gård ligger på 50 hektar och mjölkgårdarna har mellan 41 och 21 kor i genomsnitt. Om fem år tror Johan Åberg att genomsnittet ligger på 70 kor och att hälften av mjölkgårdarna lagt ner runt 2023-2025.

Ett besök på Landsbygdens Folk och ett möte med chefredaktören, Michael Godtfredsen, hann jag också med.

LIVSMEDELSOMBUDSMANNEN

En central fråga för Finland är livsmedelsombudsmannen och en ny livsmedelsmarknadslag.

Syftet med lagen som är planerad att träda i kraft den 1 januari 2019 är att få livsmedelsmarknaden att fungera bättre och att trygga ställningen för de aktörer som har den svagaste positionen i livsmedelskedjan. Handeln med livsmedel kommer att övervakas av en livsmedelsmarknadsombudsman.

Jari Leppä, vad förväntas av den nyinrättade livsmedelsombudsmannen?

Syftet med regeringspropositionen är att få livsmedelsmarknaden att fungera bättre och att trygga ställningen för de aktörer som har den svagaste positionen i livsmedelskedjan. Genom propositionen vill man garantera producenterna en möjlighet att få avtalen om försäljning av jordbruksprodukter skriftligen och med ett visst minimiinnehåll. Ett ytterligare mål är att inom handeln med jordbruksprodukter och livsmedel förhindra oskäliga villkor och förfaranden som strider mot god affärssed eller annars är otillbörliga mot en annan näringsidkare.

Livsmedelsmarknadsombudsmannen övervakar att lagens krav och förbud följs. Ombudsmannen kan också ge rekommendationer, utlåtanden och förslag som hänför sig till verksamheten inom livsmedelskedjan samt ge aktörerna inom livsmedelskedjan information och råd om god affärssed.

BEREDSKAPEN

Finland har också en helt annan syn på beredskap i kris eller krig jämfört med Sverige. Jari Leppä förklarar att försörjningsberedskapsorganisationen är Finlands särskilda styrka.

  • Försörjningsberedskapsorganisationen är ett nätverk som upprätthåller och utvecklar försörjningsberedskapen enligt principen om offentligt-privat partnerskap. Det huvudsakliga målet är att trygga verksamhetsbetingelserna för organisationer som är viktiga med tanke på försörjningsberedskapen och därigenom också för hela samhället. Till försörjningsberedskapsorganisationen hör flera hundra företag, myndigheter och organisationer inom olika samhällssektorer som alla arbetar för att nå de gemensamma målen. Försörjningsberedskapsorganisationen består av Försörjningsberedskapscentralen och dess styrelse, Försörjningsberedskapsrådet samt av sektorer och pooler.
  • När det gäller att ersätta skördeskador och skador orsakade av växtskadegörare har statens roll minskat på 2010-talet. Lagen om ersättande av skördeskador (1214/2000) och lagen om ersättande av skador som förorsakats av exceptionella översvämningar (284/1983) har upphävts och lagen om skydd för växters sundhet (702/2003) gäller bara för särskilt sällsynta situationer. Statens ansvar för bekämpningen av djursjukdomar minskade redan i samband med anslutningen till EU. Då infördes ett system med gruppförsäkringar mot djursjukdomar. Dessa försäkringar som näringsidkare själva tecknar har ersatt kostnader i synnerhet för sanering av salmonella på djurstallar. I Sverige står staten för dessa kostnader.
  • Riskhanteringen har man däremot försökt främja brett med hjälp av andra instrument, det vill säga myndighetstillsyn och stöd till forskning, rådgivning, samarbete och investeringar som förbättrar riskhanteringen. Även stödet till producentorganisationerna inom sektorn för frukt och grönsaker kan användas för att förbättra riskhanteringen. Jordbruksstödet anses också avhjälpa jordbrukarnas svåra ekonomiska läge och bidra till jordbrukarnas egna åtgärder för att organisera riskhanteringen.
  • Vid stora skador har jordbrukaren dock få möjligheter. Att på ett nytt sätt fördela ansvaret för riskhanteringen mellan jordbrukare, kommersiella försäkringsbolag och staten ses som nödvändigt.

Den finska regeringens åtgärder hösten 2018 på grund av torka och jordbrukets dåliga lönsamhet:

  • Regeringen har beslutat anvisa sammanlagt 86,5 miljoner euro för åtgärder som avhjälper jordbrukets lönsamhetsproblem. För nationella inkomststöd och nationella komplement till EU-stöd som betalas under åren 2018-2019 reserveras sammanlagt 30 miljoner euro. Av denna summa avsätts ca 20 miljoner euro för fodervall, vete och foderkorn i området AB. Ungefär 54 procent av summan riktas till husdjursskötseln.
  • Enligt Meteorologiska Institutet drabbades odlingarna i synnerhet på Åland, Egentliga Finland och västkusten, i Nyland och Kymmenedalen värst av sommartorkan. Därför riktas krisstödet särskilt till området AB i Södra Finland. Av spannmålsväxter har vårvete lidit mest av torkan under vegetationsperioden.
  • En ytterligare viktig åtgärd är att stödnivåerna för kompensationsersättningen 2019 återställdes till samma nivå som 2015-2017.
  • Vidare har man beslutat bidra till lönsamheten genom följande insatser som till vissa delar berörs av regeringens proposition om lagstiftning om insatserna som ges i samband med budgeten.
  • Statsborgen för lån ur medlen i Gårdsbrukets utvecklingsfond
  • Ett projekt för att stödja jordbrukarnas arbetshälsa
  • Sänkning av dröjsmålsräntan på pensionsavgifter enligt lagen om pension för lantbruksföretagare
  • Höjning av återbäringen av punktskatt på lätt brännolja 2018
  • Den så kallade livsmedelsmarknadslagen och tjänsten som livsmedelsmarknadsombudsman som inrättas med stöd av lagen
  • Ingen försäkringspremieskatt på skörde- och skadegörarförsäkringar
  • Man ser till att ägoregleringsförrättningar sker smidigt och att verksamhetens volym hålls kvar på dagens nivå samt att pågående projekt slutförs
  • Stöd till investeringar och exportfrämjande åtgärder
  • Utöver stödåtgärderna söker man behövlig flexibilitet i reglerna för att underlätta jordbrukarnas situation och påskynda utbetalningarna; ett av målen är också aktivt inflytande på EU-politiken.
  • Insatserna i budgetpropositionen riktar sig till att avhjälpa den akuta likviditetskrisen samt att på lång sikt inverka också på lönsamheten.

Mats Nylund, SLC, säger att inget politiskt parti ifrågasätter fungerande beredskapslager. Alla är eniga om att man ska kunna klara av att försörja Finlands befolkning med bröd från spannmål och utsäde.

Statens fysiska beredskapslager i form av spannmål och utsäde finns lagrade på gårdar. Det kostar 0,80 EUR per person och år.

Verksamheten sköts av Försörjningsberedskapscentralen, som är en myndighet och svarar för försörjningsberedskapen. Det finns även bränsledepåer, en plan för elförsörjning och cybersäkerhet.

– Den politiska samsynen har att göra med Finlands historia och krigen 1939-1945, berättar Mats Nylund, när vi träffas i Helsingfors i SLC:s lokaler. Det finns fortfarande någon i varje familj som minns hunger, nöd och ransonering vilket gör att alla tycker det är självklart att ha en beredskap.

Han berättar att Landsförsvarföreningen ordnar kurser för att hålla beredskapsorganisationen i gång. Tre kurser på tre nivåer anordnas per år, nationella, regional och lokala.

Varje kurs på nationell nivå har runt 50 deltagare och både män och kvinnor kallas till de här kurserna, som enligt Mats Nylund kan jämföras med repövningar.  Det är försvarsmakten som håller i kurserna.

– Kurserna är så välplanerade och har högklassiga föreläsare så ingen tackar nej till inbjudan. Det handlar om folk från börsföretag, riksdagen, universitetet, media och ministeriet.

De här kurserna syftar till att alla vet vad de ska göra i en krissituation. Mats Nylund har själv gått kursen, liksom de allra flesta ministrarna.

– Om man jämför hur Sverige och Finland reagerade vid tsunamikatastrofen, så fick Sverige först förhandla och det tog lång tid innan de fick iväg någon hjälp. Vi hade strukturen klar och kunde agera direkt och inom någon timme var Finnair på väg till Thailand.

Mats Nylund säger också att den höga självförsörjningsgraden i Finland på 80 procent också har sin förklaring i Finlands historia och att Finland är utsatt geografiskt och beroende av att sjötransporterna fungerar.

– Erfarenheten visar att revolutionen är tio dagar bort, för 100 år sedan svalt folk ihjäl i Finland, därför har vi tre grundbultar för att samhället ska fungera: mat på bordet, pålitlig förvaltning och utbildning åt alla, säger Mats Nylund. De här tre principerna ifrågasätts inte av någon förutom marknadsliberaler och extrema miljövänner.

Med de här tre principerna som grund har Finlands lyckats hålla en självförsörjning på hög nivå, 80 procent, även om det finska lantbruket tacklas med liknande problem som många andra europeiska länder vad gäller lönsamhet, hög medelålder bland lantbrukare och svår konkurrens.

Johan Åberg säger att Finland har klarat sommarens torka 2018 relativt bra.

– Vi fick mellan 20 och 30 procent sämre skörd, men grundvattennivån har vi klarat bra och det ser relativt bra ut med foder inför vintern och grovfodret räcker.

De har inte behövt öppna upp beredskapslagren i år. Förra året var det aktuellt efter all nederbörd, men det behövdes inte då heller.

Johan Åberg säger att de halverat beredskapslagren sedan 2015-2016. Det vill säga att de halverade volymen av spannmålslagren.

– Vid en kris visar det sig att vi har mest behov av utsäde och inte så mycket av spannmål till konsumtion eftersom det finns en överproduktion av exempelvis maltkorn och havre.

Beredskapslagren finns på gårdarna och säljs ut kontinuerligt och fylls på. Johan Åberg kan bara komma ihåg två år då de behövt öppna beredskapslagren, 1987 och 2006.

När så sker säljs spannmål och utsäde till marknadspris.

Johan Åberg säger att Finland står mycket väl rustade inför en kris jämfört med många andra länder.

– Många kommer fortfarande ihåg ransoneringen och många har ryssarnas invasion i Krim och i Ukraina i bakhuvudet.

– De problem som kan uppstå för vår del är bristen på bränsle, därför försöker vi minska beroendet av olja och även beroendet av importerad soja. Vi jobbar mycket med en skogsbaserad energi och biobränsle och vi ersätter soja i mjölkproduktionen med ärtor och bondbönor.

Ett annat sätt att få ner importen av grödor till grovfoder är att ge svin och nötdjur restprodukter i andra produktioner, exempelvis malt.

Han säger att man kan öka uttaget i skogen med 30 procent utan att det skulle göra någon skada.

– MTK vill jobba mer för småskalig skogsproduktion och få fram mer bioenergi. På sikt är målet att bli självförsörjande och utveckla mer biobränsle.

Etanol och biogas har inte stor spridning i Finland.

Han tycker också det borde göras med på gödselsidan.

– Här finns mycket att jobba med.

FORSKNING JORD OCH SKOG

Jordbruksminister Jari Leppä svarar på frågan:

Nämn ett eller två exempel där landets jord- och skogsbruksforskning har bistått politikerna med konkreta lösningar?

Våra uppgifter om förnybara naturresurser, resursernas tillväxt och mängd samt tillstånd är synnerligen pålitliga och täckande. Detta är ganska långt resultat av vår forskning som håller hög standard. Exempel på det här är bland annat skogsinventering som är av världsklass, uppföljning av fiskbestånd och viltstammar samt forskning kring minskning av klimat- och miljökonsekvenser. Den information som dessa ger används direkt som stöd vid beredningen av politiken.

Är den finska jordbruksforskningen up to date? Finns det nära samarbete? Finns det önskemål på förändrad inriktning av forskningen vad gäller jordbruk och skogsbruk?

Finlands agro-forstvetenskapliga forskning klarar sig mycket bra i internationella jämförelser.  Inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde har forskningen under de senaste åren stärkts också genom sammanslagning av organisationer: jordbruks-, skogs-, fiskeri- och viltforskningen slogs samman år 2015 till Naturresursinstitutet. Även universiteten har högkvalitativ forskning kring jordbruk och skog. Forskningen spelar en central roll när det gäller att nå FN-målen för hållbar utveckling. Omfattande forskningsområden hänför sig till denna helhet. Ett ansvarsfullt matsystem, omställning till ett kolneutralt samhälle samt cirkulär ekonomi och bioekonomi är de centrala områden som ligger till grund för prioriteringarna i forskningen.

Johan Åberg, MTK, vill att basforskningen rycks upp. Han säger att mindre medel satsas på basforskningen och att den finska akademien prioriterar teknologi. MTK vill utveckla basforskningen mer eftersom jord- och skogsbruket halkat efter kraftigt.

MTK sitter med i Gårdsbrukets utvecklingsfond, som är en gammal fond som fanns före inträdet i EU, och kan påverka hur pengarna används. Det rör sig om mellan 5 och 6 miljoner EUR per år.

Den riktar sig till speciell forskning inom jordbruket och finansierar akuta forskningsprojekt.

På frågan vilka förändringar är mest aktuella/nödvändiga inom EU:s kommande CAP-avtal, 2021-2027? Vad ser finska regeringen som mest gynnsamt/önskvärt för Finland för a) livsmedelsproduktionen; b) minska de totala koldioxidutsläppen? svarar jordbruksminister Jari Leppä:

– Kommissionens förslag till finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt i fråga om den II pelaren eller landsbygdsutvecklingen, är enligt Finland synnerligen problematiskt.   Kommissionen föreslår att finansieringen för den II pelaren minskas betydligt. Det ligger inte i linje med kraven på ytterligare satsningar på miljöskyddet, bekämpning av och anpassning till klimatförändringar, djurs välbefinnande, överföring av forskningsdata till jordbrukare eller på utbildning och kompetens osv.

– Kommissionen föreslår också nya avsevärt strängare obligatoriska miljökrav för jordbrukare. Att ge jordbrukare incitament för att genomföra dessa åtgärder, t.ex. genom den II pelarens miljöprogram, är ur Finlands synvinkel ett bättre sätt. Detta är också ett enklare sätt att främja miljömålen som i sig är goda.

– Finland understödjer inte heller förslaget om gårdsspecifika stödtak. Det strider mot Finlands långsiktiga mål om att förbättra jordbruksstrukturen.

– Att trygga en varierande jordbruksproduktion även i svåra naturförhållanden är viktigt för Finland.  Det som är centralt för Finland är att produktionskopplade stöd hålls kvar på dagens nivå, att åtgärderna för att utveckla landsbygden är starka och att livsmedelsmarknaden överlag fungerar bättre.

– Kolbindning är ett viktigt mål som bäst kan främjas genom insatserna för landsbygdsutveckling i den II pelaren som ska innehålla tillräckliga incitament för jordbrukare för att genomföra åtgärderna.

Johan Åberg, MTK, vill jobba mer på EU-nivå och lyfta fram djurvälfärden och konkurrenssituationen.

Stolt säger han att Danmark gjort två besök för att studera den finska svinnäringen och sommaren 2018 var en delegation på 16-17 personer från EU på besök i Finland.

EU

Michael Godtfredsen, är chefredaktör för den svenskspråkiga jordbrukstidningen Landsbygdens Folk, som ges ut av SLC. Han påpekar att Finland gick med i EU under förutsättning att vissa fördelar accepterades.

– När Finland och Sverige gick med i EU 1995 fick båda länderna samma fördelar – lov att betala ut nationellt stöd. Detta står formulerat i § 141 i ett anslutningsavtal. Sverige har inte utnyttjat den här förmånen förrän nu, medan finländarna aktivt stött landsbygden i norra Finland sedan inträdet i EU.

I budgeten 2019 ligger anslaget för Finland på 293 miljoner EUR.

I Sverige ligger siffran på 39 miljoner EUR, ungefär 400 miljoner svenska kronor.

Enligt Mats Nylund, SLC, skulle finska bönder rösta ja till EU idag om det skulle bli en folkomröstning.

– Men ska EU vara kvar måste EU:s inflytande öka, säger Mats Nylund.

När Finland gick med i EU 1995 fick de igenom, liksom Sverige, nationella stöd till de norra delarna av landet. Sannfinländarna har komplicerat bilden, eftersom de inte vill vara med i EU, men deras roll har försvagats i och med att de splittrades.

Finland har val våren 2019 och då kan positionerna förändras igen.

EKONOMI LÖNSAMHET

Mats Nylund, SLC, ser flera orsaker till att många finska lantbruk tvingas lägga ned:

– Borttagandet av mjölkkvoter och frikoppling av EU-stöden har slagit hårt mot det finska lantbruket.  EU:s regler har motverkat våra syften, mjölken utgör ungefär hälften av Finlands jordbruksproduktion.

Sanktionerna mot Ryssland efter Rysslands invasion av Krim slog också hårt mot Finland, som hade en betydande export till välbärgade ryssar.

– Den 7 augusti 2014 gick vi i väggen, men nu har vi hittat andra marknader och vi har fått upp lönsamheten, men exporterar inte samma produkter som tidigare till främst USA och Asien.

Den tredje orsaken till att många finska lantbruk läggs ned är en centraliserad handel, oligopol. Mats Nylund uppger att Coop står för cirka 45 procent av dagligvaruhandeln, ICA för ungefär 40 procent. De två dominerar alltså handeln med 85 procent. Lidl står för 9 procent.

– Vi har identifierat problemet politiskt, säger Mats Nylund, och tog nyligen ett beslut i riksdagen om en ny livsmedelslag, som träder i kraft den 1 januari 2019, och i lagen står det att en Livsmedelsombudsman ska införas.

– Med lagstiftningen vill vi uppmuntra till bättre konkurrens och kanske luckra upp affärshemligheterna.

Den finska regeringen har även tillsatt en näringslivshöjdare – Reijo Karhinen, som fått i uppdrag att vända utvecklingen till att bli positiv för de finska bönderna. Från och med årsskiftet har han i uppgift att skriva en rapport och föreslå konkreta åtgärder för att vända utvecklingen så den blir mer positiv för bönderna.

Mats Nylund uppger att 500 miljoner EURO har försvunnit från bondeleden och de pengarna nu ska föras tillbaka från marknaden till bondeleden.

Han säger att belåningsgraden för finska lantbruken hittills varit relativt låg men att de som nyinvesterat är de som är mest illa ute nu och som löper störst risk att inte upprätthålla produktionen.

– Nyckeln är att pengarna inte ska komma från statsstöd utan från marknaden, säger Mats Nylund.

DEBATTEN

Finns det något politiskt horisontellt samarbete mellan jordbruksorganisationer, jägare, naturvänner?

Jordbruksminister Jari Leppä svarar att ett politiskt horisontellt samarbete mellan organisationerna förekommer i någon grad, men det ska absolut ökas. Bedrövligt ofta uppstår det dock meningsskiljaktigheter mellan organisationerna.  I framtiden måste man kunna samarbeta: stora samhälleliga frågor kräver brett engagemang över sektorsgränserna, och när intressegrupperna samarbetar leder det till bättre politiska beslut.

I Finland är man enig över hela kedjan att jordbruket är viktigt och att det europeiska jordbruket är beroende av stöd från EU. Även livsmedelsindustrin har förstått att den får det svårt utan stöd från EU.

Men debatten hamnar, som i Sverige, att jordbruket hamnar i en försvarsposition.

– Det är svårt att komma över barriären att jordbruket inte är ett hot mot klimatet, och inte ett hot mot algblomning i Östersjön, säger Michael Godtfredsen, chefredaktör för Landsbygdens Folk.

Han säger att speciellt i de större städerna är miljörörelsen och djurrättsaktivisterna en stark rörelse. På landsbygden profilerar de sig inte.

– De gröna har blivit mer radikala på de senaste åren, diskussionsklimatet har blivit polariserat och det gör att det blir svårare att arbeta konstruktivt.

Michael Godtfredsen menar också att det har stor betydelse vad forskare och tjänstemän uttalar. I riksmedia, som ska vara oberoende, finns det förutfattade meningar som det är svårt att ändra på, vilket gör att det kan bli skevt i debatten.

Däremot har lantbruk och jordbruk stort stöd bland konsumenter och bland befolkningen.

– I Estland följer man mallen från Nya Zeeland, stort är vackert. Men i Baltikum finns inga starka varumärken.

Johan Åberg, MTK, anser att de lyckats med informationen till konsumenterna vad gäller diskussionen om att nötdjur påverkar klimatet negativt.

– Konsumenterna har förstått hela kedjan av allt från vallfoder till nötkött vilket gör att köttkonsumtionen ligger på plus minus 0.

Han tycker att bönderna överlag har ett bra stöd från samhället. Ett tecken på det är att MTK: s tidning, som kommer ut på papper tre dagar i veckan, måndag, onsdag och fredag, har en upplaga på över 300 000 exemplar.

– Det är inte bara jordbrukare som prenumererar på den, vi har en bred upplaga, och tidningen hamnar på plats nummer två av lästa tidningar som går att prenumerera på i Finland.

Han säger att kontakterna med media är goda, YLE, Helsingin Sanomat med flera.

– Vi träffas en gång om året och diskuterar, nu ligger tyngdpunkten på mat och klimat och intresset är stort. Vi fick otroligt bra genomslagskraft i somras när vi hade stora problem med torkan.

– Vi har även väldigt gott samarbete med tjänstemän och den politiska ledningen. Om man jämför med andra länder.  Vi har en låg tröskel i kontakterna men jordbruksministerns position är hög. Jag har direkttelefonnummer till jordbruksminister Leppä och kan ringa honom när jag vill.

– Även andra C-ministrar talar varmt om jordbruk och livsmedel, och finansministern (Samlingspartiet) har gått ut och talat om en stark livsmedelsproduktion, så i Samlingspartiet finns en stark förankring. Även Folkpartiet, som nu är i opposition, har en jordbruksvänlig politik vilket gör att vi har tre politiska partier med starkt jordbruksvänlig politik.

– De söker även upp oss självmant, så vi behöver inte stå i kö för att prata med inflytelserika politiker.

MTK har även goda relationer med övriga europeiska lantbruksorganisationer.

– Vi gör ett gott fotarbete i Bryssel och jag tycker det ser bra ut för Finlands del inför kommande CAP 2021-2030.

SAMARBETE

Vilken potential finns det för att ökad renskötsel kan bidra till ökad produktion av renkött av god kvalitet och minskad köttimport? Finns det något utrymme för ett nordiskt/ryskt samarbete?

– Den stora frågan inom renskötseln och dess nära framtid handlar om att samordna urfolkens rättigheter, renbetesmarkernas hållbara bärkraft och ett tillräckligt stort tillåtet antal renar med tanke på renskötseln. Avsikten är att inom kort tillsätta en arbetsgrupp som har till uppgift att ta fram ett förslag till största tillåtna antal renar senast vid utgången av 2019, svara jordbruksminister Jari Leppä.

– Det kan vara svårt att höja antalet (ca 203 000 livrenar) med beaktande av betesmarkernas bärkraft. I stället bör vi fundera hur vi ökar produktionen av renkött med det nuvarande antalet renar. Ett sätt att öka produktionen är att få bättre kontroll på rovdjursläget i renskötselområdet. Detsamma gäller såväl Finland, Sverige som Norge. Här behövs det kanske mer samarbete och samordning av rovdjurspolitiken mellan de nordiska länderna. Och varför inte också med Ryssland.

– Efterfrågan på renkött växer kontinuerligt och turismen i norr innebär att utbudet av renkött måste växa allt mer. Det handlar således också om en mera omfattande fråga än bara om renskötarnas näring eller urfolkens rättigheter. Renar är mycket viktiga även för turism- och restaurangbranschen i Lappland. De står också i centrum i näringsverksamheten i Lappland, till exempel i primärproduktionen och turismen.

-Den extra utfodringen vintertid är ett svar på den växande efterfrågan på renkött. Samtidigt ser man till att djuren mår bra och är vid god hälsa. Grannländerna är väl också på väg åt samma håll. Utbyte av information om bästa praxis kring extra utfodring vintertid kan vara en form av ökat samarbete mellan grannländerna.

Enligt Michael Godtfredsen, chefredaktör för Landsbygdens Folk, har Sverige och Finland påbörjat ett bra samarbete. Sven-Erik Bucht och Jari Leppä har inlett ett bra samarbete om regional utveckling i de norra delarna av Finland och Sverige.

Sven-Erik Bucht har även föreslagit en nordisk gemensam beredskap.

Att de norra delarna av Finland skulle få nationellt stöd var en förutsättning när Finland gick med i EU. Att Sverige fick samma fördelar, har inte uppmärksammats i samma utsträckning, eftersom Sverige inte utnyttjat stödet tidigare.

Michael Godtfredsen säger att man får beakta en del skillnader mellan Sverige och Finland.

. Sveriges jordbruk är till 90 procent koncentrerat till södra Sverige, söder om Gävle, Finland har mjölkproduktion i hela landet, även i norr.

.  Finland har kvar många småjordbruk, många månskensbönder som håller landskapet öppet.

.  I norra delarna av Finland finns färre alternativ till jobb, därför har finska regeringen tryckt så hårt på stödsubventioner.

. Finländska jordbruk är inte lika skuldsatta som den svenska. Hittills. Jordbruken har inte avreglerats på samma sätt, skuldsättningen är förhållandevis låg och håller sig inom rim och reson. Med sommarens torka har bilden förändrats med de akuta svårigheterna. Men Finland klarar sig bättre än till exempel Danmark och Sverige eftersom Finland inte har lika stora gårdar.

Han fortsätter att säga att det han strävar efter och det som han använder utrymmet i sina ledartexter till är att lantbrukare borde dimensionera resurserna så de passar med varandra. Det vill säga att har man exempelvis 40 kor ska man anpassa areal och maskinpark så alla delar befinner sig i balans.

– Det ser jag som ett optimalt, hållbart jordbruk.

Han tror att konkurrensen kommer att öka, speciellt från Baltikum. Joakim Helenius investerar stort i Estland och med de priserna kan inte Sverige, Danmark och Finland konkurrera.