Drevet mot jordbruk och skogsbruk är som att skjuta sig själv i foten. Varför drar så få slutsatsen att till slut har vi inget att leva av, inget att äta när jordbruket fasats ut? Jag tycker det är högst enerverande när sanningar bygger på felaktiga antaganden och att ingen går på djupet med att ta reda på hur det egentligen ligger till.
Generellt antas att jordbruket och skogsbruket är farligt för miljön. Det är i alla fall så som det framställs bland politiker och i media. Debatten har blivit så polariserad och jord- och skogsägare känner inte igen sig. Man skulle önska sig mer kunskap på alla fronter. Är det någon av miljövännerna som verkligen sätter sig in i hur jordbruk fungerar. Att rädda utrotningshotade arter kan eller behöver inte stå i motsats till att bedriva jord- och skogsbruk.
Varför hittar man inte forum för att diskutera det här tillsammans?
Alla kan inte vara biologer och alla kan inte veta hur det går till att odla, så och skörda. De flesta i befolkningen lever för långt ifrån för att se livsmedelsproduktion med egna ögon eller höra berättas om hur mat kommer till från släkt, familj och dem de lever tillsammans med.
Men det ställer ännu högre krav på att den information som kommer ut, och som publiceras i våra största media, är nyanserad och relevant.
När IPCC publicerade siffror på att jordbruket står för 25 procent av koldioxidutsläppen har det blivit en siffra som antagits globalt och som fortfarande många slänger sig med i de flesta sammanhang.
Trots att IPCC erkänt att de räknat fel. Trots att den senaste statistiken visar att jordbruket står för 13,90 procent av CO2e i Sverige. Man får räkna med att de flesta utsläppen härrör från jordbrukets maskiner. (Källa: Naturvårdsverket, Sveriges officiella statistik). Att jämföra med industrins 32,89 procent CO2e och inrikes transporter 31,89 procent CO2e 2021. Och då är fortfarande inte utsläppen från flygtrafiken medräknat.
En rapport från SLU, som redovisades i januari 2023, visar att mjölkgårdar lagrar in kol i marken på ett sätt som inte redovisats tidigare. Katharina Meurer, forskare på SLU, säger i en intervju till ATL att olika odlingsåtgärder som höjer kolförrådet i marken kan fungera som en effektiv kolsänka och minska mängden koldioxid i luften.
Hon säger också att utsläppen per kilo mjölk skulle minska om beräkningarna för kolförändringarna skulle utvärderas under en tioårsperiod. Man måste alltså ta hänsyn till förändringar i marken under en lång tid, vilket inte görs i dag.
”Vi tycker det är viktigt att räkna på markkol när man bedömer den svenska mjölkproduktionen. Tar man med markkolet som lagras in under perioden så minskar klimatavtrycket med 17 procent”, säger Katharina Meurer till ATL.
Är inte detta en förstasidesnyhet i en av våra största tidningar?
Katharina Meurer hävdar att anledningarna till att gårdar med idisslare har ett större kolförråd är att vallodling har mer rötter än ettåriga grödor och binder mer kol till marken. Kol som tillsätts via rötterna har också en mycket längre omsättningstid. En tredje faktor som gör att mjölkgårdar lagrar kol är att de gödslar med stallgödsel i växtodlingen.
Studien visar också tydligt att alla olika gårdar, oavsett inriktning, har ökat sitt kolförråd de senaste tio åren. Det beror både på bättre teknik och högre skördar än tidigare.
Hur mycket kol som binds i skogen är osäkert men det finns nystartade projekt som syftar till att få fram bättre beräkningsmetoder. Bland annat ska forskare i Umeå ta fram bättre verktyg för att mäta kolinbindningen i skogen. En av svårigheterna är att det tar lång tid och att de faktorer som använts hittills är gamla, Kyotoprotokollet 2005, eller följer FN:s riktlinjer från 1970-talet. Därför måste nya faktorer tas fram.
Att kalhyggen innebär stora problem för miljön har vi pumpats med den senaste tiden. Men den 5 december 2022 presenterade SLU en nyhet att kalhyggen blir kolsänkor redan inom tio år och binder mer koldioxid än de ger ifrån sig inom tio år efter avverkning.
Det är trädens tillväxt som avgör skogens kolbalans på landskapsnivå i de nordliga brukade skogarna. Markens koldioxidavgivning genom nedbrytning har i jämförelse mindre betydelse, och ett kalhygge binder mer koldioxid än det ger ifrån sig inom tio år efter avverkning. Det visar denna omfattande studie från SLU, baserad på undersökning av 50 olika skogsbestånd. Resultaten har publicerats i den högt rankade tidskriften Global Change Biology.(källa: pressmeddelande från SLU 5 december 2022)
Också detta är en jättepositiv nyhet. Hallå DN, SvD, SVT och SR. Häng på!